Ur Ringens Brödraskap
... den av elden upplysta salen blev som ett gyllene dis ovanför skummande hav som hävde sig vid världens kant. Sedan blev förtrollningen alltmer drömsk, tills det kändes som om en oändlig flodvåg av svallande silver och guld slog över honom, alltför mångskiftande för att man skulle kunna urskilja dess mönster: den blev en del av luften som pulserade omkring honom, och den översköljde honom och dränkte honom. Snabbt drogs han ned av dess blänkande tyngd till sömnens djuphavsrike.
Där strövade han länge i en dröm fylld av musik som förvandlades till rinnande vatten och sedan plötsligt till en röst.
(s 297, översättning av Erik Andersson)
måndag 2 mars 2009
söndag 1 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)